Kosmografiska notiser

Kosmografiska notiser

måndag 25 augusti 2014

BERGRUMMET UNDER KARLSTADS DOMKYRKA

https://photos.google.com/share/AF1QipNEG7YzjcqLTZh6sAyagcDE82fcbt5LN_FVM9WrZ3WDAOwNYa0n-t_9-fbq6aABow/photo/AF1QipOMqwL-K4xvxGaBAWNlFA_bqBQdjN6cyOCqIQcu?key=YlpaLV9uWHNWa0huRURkcGNNSU1CVFFyZWYwZHN3

Högst uppe på Lagberget i Karlstad tronar domkyrkan. Om man går uppför Kungsgatan når man domkyrkans anslagstavla. Sänker man blicken ner till markplanet upptäcker man ett rostigt galler i den låga kyrkogårdsmuren. 

https://picasaweb.google.com/105476217302698762117/KarlstadsDomkyrka#6051489634522958930

Det är det enda synliga tecknet idag, ovan jord, som visar vad som döljer sig under trottoaren. Gallret är ett gammalt luftintag till ett stort bergrum som sträcker sig från domkyrkan, under Tingvallagymnasiets skolgård, och fram till Tingvallagatan. 

https://picasaweb.google.com/105476217302698762117/KarlstadsDomkyrka#6051489658782829970

På en ritning från sista mars 1943 framgår det att det underjordiska rummet är 80 meter långt och 30 meter brett. Den som vet berätta om bergrummet, och som också förvarar ritningen och andra dokument, är f.d. I2-militären Per-Eric Johansson. I början av andra världskriget byggdes den 97 rum stora underjordiska anläggningen och här skulle den militära ledningscentralen för Värmland, Närke och Dalarna husera. Det fanns plats för läkare, postmästare, telefonväxel, tolkar m.m. Per-Eric Johansson beräknar att 150 man var stationerade där under andra världskriget. 

https://picasaweb.google.com/105476217302698762117/KarlstadsDomkyrka#6051489643693030178

Men nuförtiden kan man inte komma ner i krigsrummen. När busstrafiken, förbi domkyrkan, orsakade sättningar i marken på 80-talet förstod man att delar av bergrummet hade kollapsat. Länsstyrelsen beslutade att fylla igen anläggningen med sand och ta bort ingångarna. Men, som Per-Eric Johansson påpekar, ”allt fylldes inte med sand. Man fyllde så mycket man kom åt från ingångarna så att ingen skulle ta sig ner, men det finns fortfarande rum kvar där nere”.

Källa:
Artikel av Tomas Skoglund i Värmlands folkblad 28 december 2010